omtumlande
Hej! Nu är jag hemma igen. Eller jag kom hem igår kväll!
Men, det var hemskt den sista halvtimmen i Uppsala. Här kommer förklaringen:
Det började med när Sanna och jag var på Åhléns. Vi skulle åka rulltrappa neråt till nästa våning. Rulltrapporna gick parallellt med varandra så vi kunde se hur de på de andra våningarna skulle åka neråt. När vi stod där på väg neråt såg vi en gammal man ta sin rullator och gick på rulltrappan. Jag tänkte redan från början att det där inte går och sedan hände det bara. Det var så himla hemskt, han föll handlöst ner för hela rulltrappan med rullatorn framför sig. Sedan blev han liggandes på mage och rörde inte på sig alls. Alla började skrika men det var ingen som riktigt gjorde någonting förrän en kom på att man kanske skulle trycka på nödstopp. Alla blev så chockade och det var de längsta sekunderna i mitt liv tror jag, att stå där och inte kunna göra någonting. Sanna var hel säker på att han hade dött men som tur var så hörde man han stöna lite. Det var massa med folk som hjälpte honom upp, men han kom nästa inte upp. Han var helt blodig i ansiktet och helt blåslagen. Ambulansen kom och hämtade honom och det viktigaste var att han inte dog. Men det var det värsta jag har sett i mitt liv. Det kändes lite som vi var i en film, och att man kunde förutspå det som skulle hända..
Usch, det var så jäkla hemsk. Jag kunde typ inte tänka på någonting annat och jag var helt skakis. Men som tur är var resten av tiden bra. På onsdag kväll gick Sanna och jag och åt sushi. Förra året jag var nere åt vi också men då hatade jag det. Men nu såhär ett år efter har jag mognat och jag åt det! Wohoho
Nej, nu ska jag ringa Sara.
Hejdå!
Han saknade jag mest när jag var borta!
// Linnea
Men, det var hemskt den sista halvtimmen i Uppsala. Här kommer förklaringen:
Det började med när Sanna och jag var på Åhléns. Vi skulle åka rulltrappa neråt till nästa våning. Rulltrapporna gick parallellt med varandra så vi kunde se hur de på de andra våningarna skulle åka neråt. När vi stod där på väg neråt såg vi en gammal man ta sin rullator och gick på rulltrappan. Jag tänkte redan från början att det där inte går och sedan hände det bara. Det var så himla hemskt, han föll handlöst ner för hela rulltrappan med rullatorn framför sig. Sedan blev han liggandes på mage och rörde inte på sig alls. Alla började skrika men det var ingen som riktigt gjorde någonting förrän en kom på att man kanske skulle trycka på nödstopp. Alla blev så chockade och det var de längsta sekunderna i mitt liv tror jag, att stå där och inte kunna göra någonting. Sanna var hel säker på att han hade dött men som tur var så hörde man han stöna lite. Det var massa med folk som hjälpte honom upp, men han kom nästa inte upp. Han var helt blodig i ansiktet och helt blåslagen. Ambulansen kom och hämtade honom och det viktigaste var att han inte dog. Men det var det värsta jag har sett i mitt liv. Det kändes lite som vi var i en film, och att man kunde förutspå det som skulle hända..
Usch, det var så jäkla hemsk. Jag kunde typ inte tänka på någonting annat och jag var helt skakis. Men som tur är var resten av tiden bra. På onsdag kväll gick Sanna och jag och åt sushi. Förra året jag var nere åt vi också men då hatade jag det. Men nu såhär ett år efter har jag mognat och jag åt det! Wohoho
Nej, nu ska jag ringa Sara.
Hejdå!
Han saknade jag mest när jag var borta!
// Linnea
Kommentarer
Postat av: malin
vad jobiiiittt. om det hade varit en film hade det varit du som hade sprungit fram och gjort HRL!
Postat av: Lisa
hur ska du klara av att bli polis?! du kommer se blod och hemsk heter mycket oftare då, tänk på det!
Postat av: linnea
jag är inte rädd för blod
Trackback