SNABBGURKA

allt började på fredagen med en körlektion som gick asbra, kände mig som bäst i världen efter att ha fått beröm dessutom. var redo för en uppkörning.. nästan..

lördag, vi skulle in till stan, jag fick för mig att jag skulle köra eftersom att jag var världsbäst på att köra bil. färden in till stan gick prima, inga större missöden. vägen HEM däremot blev bilfärden från helvetet.
fastnade i rondellen, kärringstopp på kärringstopp, jag fick panik, grinade, ville kliva ur bilen. kom till sist iväg och grinade hela vägen hem. väl hemma efter ännu en panikattack och ännu mer gråt så tvingar pappa mig att sitta kvar i bilen och träna dragläge på grannens grusväg. jag grinade nästan hela tiden.
kom in efter ca en halvtimme, insåg att jag inte var världsbäst på att köra bil, grinade lite till. nu, ett dygn senare har jag mognat till lite och insett att allt var bilens fel. nästan.

/jennifer, repar sig efter stor sorg